zetterholm.blogg.se

Ta ett glas rott eller en kopp kaffe, luta er tillbaka sa ska vi dela med oss av de senaste veckorna!

 

For att fa Vulkantrekken overstokad borjar vi med den.

I guideboken stod det att det var en upplevelse utover det vanliga. En resa man aldrig ville skulle komma till sitt slut.

Om jag och Gustav skulle skriva en recension skulle den lyde sahar:

 

Om du ar en elitidrottare, overlevare eller extremaventyrare, ar detta den ultimata utmaningen. Vill du pressa dig till maximal utmattning och ta pa doden, bor du ge dig pa denna vandring. Detta ar en vandring som du snabbt vill ska vara over, men den tar aldrig slut!

 

Det hjalpe inte att vadret var kasst och att guiden bara ville fa skiten overstokad. Dagen innan sa han att det skulle ta 5-6 timmar upp och 4 timmar ner. Vi satt pa kanten till kratern i storm och rutten agglukt efter 3timmar och 45minuters sprangmarsh.

Det var med tarar i ogonen vi forsokte ta oss nedfor stupen i guidens tempo. Traningsverken gjorde oss paminda om vulkanen drygt en vecka i efterhand.

 

Vi bestamde oss efter det att vi aterigen skulle ta oss till kusten for att fa ut lite mer av vara paborjade surfingkarriarer. Playa popoyo namndes som en utav de battre surfingspotsen langs kusten, och vi hoppade pa en chickenbus som skulle ta oss just dit. Efter 3 timmar sa en local till oss att vi skulle av.

Han visslade pa chaufforen som stannade med en bredsladd. Sa dar stod vi, mitt pa en grusvag ute i ingenstans. Havet syntes inte till, men en stor skyllt dar det stod Magnific Rock 1,5km fick oss att borja ga i ratt riktning. Efter 25 minuter kom vi fram till paradiset. Det bestod av ett stort rott hotel som lag pa kanten av en klippa med havsvy i 180grader, tva enorma strander och inte en manniska sa langt ogat kunde na! Vi fick dock lite kalla karar nar man kande vagstanken 30 moh.

Gustav sa hur fan hamnade vi har? Vi kommer aldrig kunna surfa har, det ar ju bara for folk med egna brador och langt har som kommer hit. Jag holl helt med och det var arligt talat nara att vi stack darifran. Vi tog oss dock samman och fick ett sjukt trevligt bemotande av agaren och de tre brittiska volontarerna som jobbade dar.

Vi skulle bli kvar har i fem dagar. Och dom dagarna bestod av: lang underbar frukost, tre timmar surf, lunch, boklasning, pils, tva timmar surf, pils, middag, pils, drink, kortspel, pils, somn.

Helt klart nagra av de basta dagarna hittils pa resan!

 

Fem timmar chickenbus senare var vi i Leon. Dar var huvudattraktionen Volcanoboarding. Det var nagot vi verkligen ville testa pa, sa vi bokade in oss pa detta. Man vandrar upp pa vulkanen for att sedan satta sig pa en traplanka och aka nedfor hela skiten. Just denna vulkanen erbjod en aktur pa ca 700 meter ratt utfor. Man akte pa askan som vulkanen spottade ut, och rekordet var 88km/h.

Det var sa sjukt assa, man sag inte ett skit och sma stenar smattrade i ansiktet och hamnade i varje synlig kroppsoppning. Tror vi nadde en hastighet av 45km/h men som kandes som 100. Sjukt skoj!

 

Nasta anhalt var cowboystaden Esteli. En stad dar allt kretsar kring cigarrer. Hajtandshalsbandet akte ner i fickan och istallet plockade vi fram cigarrsnopparen. Vi overvagde att rida till vart hostel, men det slutade med en toyota corolla.

Det blev ett kart aterseende da vi fick syn pa batcave amerikanen och hans argentinska tjej. Jarrod och Vicky blev lika forvanade som oss. Det trakiga var att dom skulle resa vidare senare pa dagen. Det blev nagra pils tillsammans innan jag och Gustav tog pa oss cowboyhattarna och begav oss till en av de 90 cigarrfabriker som fanns i den lilla staden.

Lucky Luke guidade oss igenom hela processen. Allt fran torkning, sortering och rullning av cigarrer till rokning. Vi fick aven testa att gora vara egna kubaner och Gustav var inte sen att tanda sin. Han sjalv ger den ett hogsta betyg, medans experterna var lite mer tveksamma pa resultatet. Sa nu blir det till att kopa en lite finare cigarr till nyar. Brukar ju vanligtvis bli en 29 kroners fran hornfeldts.

 

Nu var det dags att ta sig till Guatemala. Men det ar inte bara att hoppa pa en buss som gar direkt till det landet. Man maste antingen igenom macheternas mecka El Salvador, med en overnattning i San Salvador. Eller genom Honduras med en overnattning i en utav varldens farligaste stader Tegucigalpa, som far Johannesburg att framsta som guds basta stad. Dessa alternativen gallde om man valde att aka med Ticabus, som var det snabbare alternativet for att komma till Guatemala. Med kanske lite for stort mod och sjalvfortroende valde vi inget av alternativen med Ticabus.

Istallet valde vi att aka lokalbussar upp till Teguciagalpa for att senare losa problemet att snabbt ta oss darifran. Det ar utan tvekan den staden vi har blivit mest varnade for att besoka. Alla sager verkligen att man ska bort fran skiten sa fort som mojligt. Vi tankte att det inte kunde vara sa farligt, men eftersom lokalbussarna tar sig fram saktare an tuff-tuff taget anlande vi lite senare an beraknat. Vi hade nu en och en halv timma pa oss innan det blev morkt. Och med morkret kommer morden.. haha! Oron blev mer pataglig da vi insag att bussarna till Gutten inte gick forens 05.00 dagen darpa.

 

Alternativ 1: Ta taxi 30 minuter till den sakrare delen av staden, med dyrare hotel.

Alternativ 2: Stanna i den farligaste delen av staden, nara terminalen och bo billigt.

 

Vi gick givetvis for alternativ 2! Vart att tillagga ar att det inte fanns nagra banker i denna stadsdelen. Vi fick darfor ta taxi 15 minuter for att komma till en bankomat. Ja, sa illa var det. Det storsta problemet var att vi var tvugna att fa i oss mat. Vakten pa hotelet sa att det lag en restaurant pa hornet av byggnaden. Nar vi hade halva maltiden kvar, var det 5 minuter tills morkret skulle falla over staden. En kille pa bordet brevid tittade pa oss, pekade ut, sedan knackade han pa sin klocka.

- Time to go home!

Vi kastade i oss maten och sprang de 40 meter som det var till vart boende.

Pa vagen fick vi hora folk ropa, Hey whiteboy och de bevapnade vakterna pa kinarestaurenten ropade vamos efter oss!

Men vi klarade oss aven denna gang, och dagen darpa slaktade vi 14 timmar i buss for att komma till Antigua, dar vi nu befinner oss. Vi alskar redan Gutten och nu ska vi se vad den gamla huvudstaden har att bjuda pa.

 

Puss pa er!

 

Ovrig fakta:

 

Jag tog mig modet att snagga mig hos en man med parkingson, 1 dollar ! 

Delar av Honduras sag ut som Hallinden.

En insekt kissade under min hud. Resulterade i tva stora vatskefyllda blasor pa armen.

Gustav gar ba hydrokortisonsalva efter att ha fatt nagon typ av pest:)

 

 

 

 

 

 

Har ju haft lyckligare stunder i mitt liv!