zetterholm.blogg.se

Efter att ha dygnat en natt i en sackosack pa varat hostel i Rio satte vi oss pa flyget som skulle korsa kontinenten och landa i Lima. Nar vi blev tvangsplacerade vid toaletten langst bak i planet trodde vi att kulmen av otur var nadd. Med noll timmars somn i bagaget och en turbulens utover det vanliga, som varade i inte mindre an 3 angestfyllda timmar, kande vi oss som tva overskakade lynchburg lemonades, gula i ansiktet och blodsockersura. Men det gick fort over da vi aterigen traffade en fantastiskt trevlig taxichaffis som agerade guide, tolk och chauffor. Han korde oss till bussterminalen dar vi senare skulle ta varan buss ifran. Han fixade sa vi fick checkat in vaskorna och darefter korde han oss till stadens "karna". Efter att ha promenerat runt i ca 20 minuter kande vi att detta var staden vi inte ens ville skicka vara varsta fiender till. Med ganska daliga underlag for kritiken kandes staden helt ointressant och som ett enormt Brastad med 10 miljoner invanare. Pulsen i staden var lagre en Gundes vilopuls nar han var som bast tranad!

 

Nu hade vi en 22 timmars busstur framfor oss. Med hopp om att varan buisnessclass bokning hade gatt igenom steg vi pa bussen. Vi mottes av stora saten och gott om plats, vilket kandes skont. Vi hade tidigare fatt ett stalltipps fran en hollandare att vi skulle hinka i oss vatten for att undvika hojdsjukan, da bussen klipper alla bergstoppar som finns i hela Peru pa vagen till Cusco. Vi gjorde som han sa och balljade i oss liter efter liter. Biverkningen av detta blev givetvis skytteltrafik till den minimala busstoan. Att Gustav har en urinblasa som en femaring gjorde verkligen inte saken battre. Vi gick in i en stenhard djupsomn 30 min in i en spanskdubbad Land of the lost.

 

Manga skulle relatera nattens busstur som en berg och dalbana. Dar ar ju inte jag ratt person att uttala mig da jag endast har akt nyckelpigan pa liseberg (aven om den suger bra i magen). Det gick helt vilt till pa Perus bergskammar, men vi var for trotta for att oroa oss, sa efter nagra minuters dodsangest sov vi nagra timmar till. Nar vi vaknat kande vi oss sjukt starka och opaverkade av hojden, vi ansag oss immuna. Segern tog vi dessvarre ut 10 timmar for tidigt. Nar vi kom fram till Cusco mottes vi av en syretillforsel pa 0. Med risk for underdrift kunde vi inte ga och prata samtidigt. Gustav aklimatiserade sig som en geckoodla till miljon. Jag daremot fick trycka i mig en alvedon och 3 liter vatten innan jag var kontaktbar. Men det ska tydligen ta ett par dagar innan man vanjer sig med den tunnare luften, sa det ska nog ga bra.

 

Cusco verkar vara en helt fantastisk stad. Har bara varit har en halv dag men vi trivs sjukt bra. Hamnade pa ett Hostel med mycket backpackers fran jordens alla horn (tack Frida). Det kanns skont att fa traffa lite nytt folk och ta del av deras erfarenheter, guld vart! Har inte skjutit sa mycket bilder de senaste da vi har agnat den storsta delen av tiden till transport. Men det kommer upp i dagarna.

 

Dagens ros (som uteblev forra inlagget): Gratisspriten dom serverade innan maten pa restauranten.

 

Dagens ris: Gustavs blasa!!

 

Puss pa er!