zetterholm.blogg.se

Nu befinner vi oss i Bocas del toro! 

 

Efter att varit 10 minuter fran att boka en flygbiljett fran Bogota till San Jose i Costa Rica vande vi pa en femoring och hoppade pa en buss till norra delan av Colombia, Cartagena. 

Efter att ha valt buss genom att kolla pa bussens logga foll vi givetvis for den med en greyhound pa. Oron infann sig da bussresan pa 24 timmar kostade lika mycket som en seglarburgare pa havsbadet. Komforten blev vad vid betalat for och det var en buss av standard shoppingrundantyp som tog oss upp till kusten. Vi hade i Salento fatt ett tips av tva tyska bikers i laderhosen att om vi skulle till Cartagena skulle vi bo i den aldre delen av staden, lite billigare och trevlig miljo. Vi lyssnade givetvis pa dem och det slutade med att vi satt och fikade pa Gato Negro som agdes av en tysk kvinna. Dar bokade vi aven plats pa baten Stahlratte som skulle ta oss sjovagen over till Panama fyra dagar senare.

 

Cartagena var en schysst stad, harlig stamning och fullt os men dessvarre utan en bra strand. Sa det blev till att slanga ut en massa pengar for att bli transporterade till den fantastiska stranden Playa Blanca. Det idioten som tog betalt inte namnde var att det var en enkelbiljett. Sa nar klockan narmade sig fyra och jag for forsta gangen pa tva timmar slet ogonen fran Zlatans biografi insag jag att vi var lite for ensamna pa on. Men lite latt panik att vi skulle bli lamnade pa on ca en timma fran fastlandet gjorde att vi flog upp ur den kritvita sanden. 50 000 pesos senare och en lyckad mutning satt vi pa en speedboat mot Cartagena. 

 

I mandags bagav vi oss till den fore detta tyska fiskebaten som nu skulle ta oss och 12 andra backpackers over till Panama. Besattningen var en alkoliserad kapten Ludwig, en tysk kille utan framtander ,en magsjuk amerikanska och en fransos med dreads. Sjukt harliga manniskor! 

Vad vi inte riktigt var beradda pa var att det skulle bli den hardaste natten i kapten Ludwigs 20 ariga tid som kapten i karibien. Jag och Gustav drog nitlotten och fick darmed sova i foren dar vagorna kanns betydligt mer. Efter att ett segel brustit och vi spenderat lika mycket tid i batens tak som i sangen tog vi oss upp till deck tidigt pa morgonen. Det var helt klart en upplevelse och kaptenen tyckte det var helt otroligt att ingen av oss blivit sjosjuka.

Men nar vi anlande till San Blas som ar en ogrupp utanfor Panama och fick en o for oss sjalva var stormen som bort blast. Det var ett paradis som vi skulle fa spendera tva dagar i.

Efter en dag i staden gud glomde satte vi oss pà planet som skulle ta oss till Bogota, Colombia.
Ps. Vi kan fortfarande inte ETT enda ord spanska. Jag sager fortfarande mi scusi (italienska for ursakta).

 

 

Nu ar vi tillbaka i Cusco efter fem dagar och ett dubbelt maraton i Anderna!

Vi ska arligt erkanna att vi var lite bekymrade och angestladdade innan vi skulle ge oss ut pa denna vandringen.

Anledningen till detta var att vi dagarna innan vandringen hade pratat med tva olika par som hade gjort Inka trail. Det ar en vandring som pagar i fyra dagar och ca 4 mil. Vi skulle ga Salkantay, fem dagar 8 mil!

 

Det ena paret som bestod av en Irlandare och en Australienare var helt slut efter sin vandring. Killen som utseendemassigt skrek backpacker, iom att han hade en beige luftig Save the wales skjorta och byxor man kunde gora om till shorts samt en solhatt utbrast ord som, Bloody hell, Jesus Christ och Thats just fucked up nar han laste hur langt och hogt vi skulle vandra!

 

Han fragade vad vi hade for erfarenhet av vandringar. Det enda vi kom pa var de tva kilometer langa ljussparet i  fjalla..

 

Men vi sag ingen atervando och 04:00 skulle aventyret borja.

Varat team bestod av mig, Gustav, en halvsliten tyska i 40 ars aldern, Masterchef Grimaldo och inte minst varan guide Yori!

 

Nar etapp 1 skulle borja kande jag mig inte alls bekvam i mina vandringsklader, jag var helt malplacerad i mina markesjeans, Raybanbriller, tiger t-shirt och Yankeeskepa.

Gustav som aterigen levde upp till sitt smeknamn kameleonten, hade till 100% anpassat sig till friluftslooken. Iford bade luftig hajkingskjorta, beige shorts och solhatt var han redan ett med Anderna!

 

Fem dagar senare kan vi konstatera att det var vart varende smartsamma steg. Bergen var sjukt maktiga och utsikten obeskrivlig. Efter att ha vandrat pa allt fran sno pa 4600 meters hojd med kaften full av coca leafs som en idisslande kossa for att inte do av hojdsjukan, overgick vi till att kriga med mordarmygg i the high jungle, nadde vi Machu Picchu som visade sig fran sin basta sida, MAKTIGT!

 

Det ar tva personer som vi skulle villa hylla efter dessa dagar.

 

Kocken Grimaldo som sag ut som en Uruk hai fran Sagan om ringen, har imponerat pa oss gang pa gang.

Pa ett litet stormkok har han bjudit oss pa treratters lunch och middag varje dag. Olika ratter varje dag och fantastiskt gott har det varit. Efter varje maltid diskade han efter oss och packade ihop sin utrusting for att sedan ga ikapp och forbi oss, for att ha nasta maltid klar nar vi anlande till campen.

 

Yori, varan guide var en korsning av Steve Jobs och Mac Gyver. En liten Peruvian som brann for bergen och framforallt The mighty Salkantay! Han tog oss till olika platser som inte ingick i vandringen och han larde oss verkligen sjukt mycket. Han blev mer och mer som en kompis och det slutade med att han kallade oss for sina broder. Efter det kannde vi att vi ville fira med den sjukaste festen ever. Det var efter dag tre och vi var helt slut. Da presenterade Yori oss for den gudomliga Inka tequilan. Jag och Gustav bestammde oss for att Grimaldo och Yori skulle fa sig en oforglommlig kvall. Jag har aldrig satt nagon gladare an Grimaldo nar jag kom in till "koket" med en 2 liters pilsner.

 

Sittandes runt en lagereld tomde vi baren pa Peru libre och Inka tequila som dom hade i 2 liters CocaCola flaskor. I och med detta borjade en efter en att trilla av pinnen. Jag satt och pratade med Grimaldo som inte kunde ett ord pa engelska i ca en timma, nu i efterhand ar det oklart hur vi kommunicerade. Efter att ha funnit Gustav overforfriskad simmandes i graset placerade jag honom i taltet. Jag fortsatte nattningsrundan genom att bara in Yori till sin sang. Helt ofoglommlig kvall! 

 

Nu ser vi fram emot att utforska Colombia.

 

Puss pa er!

 

Fun fact: Gustavs skor gick sorgligt nog i graven idag efter att ha varit med om otaliga aventyr runt om i varlden. Anledningen var att skorna hade en doft som inte ar av denna varld. Kopta i New York, Sasongade i Salen och i Lysekil, Resandes i Thailand, och slutligen besokt tva av varldens underverk i Brasilien och Peru!

 

 

 

 

 

 

Efter att ha dygnat en natt i en sackosack pa varat hostel i Rio satte vi oss pa flyget som skulle korsa kontinenten och landa i Lima. Nar vi blev tvangsplacerade vid toaletten langst bak i planet trodde vi att kulmen av otur var nadd. Med noll timmars somn i bagaget och en turbulens utover det vanliga, som varade i inte mindre an 3 angestfyllda timmar, kande vi oss som tva overskakade lynchburg lemonades, gula i ansiktet och blodsockersura. Men det gick fort over da vi aterigen traffade en fantastiskt trevlig taxichaffis som agerade guide, tolk och chauffor. Han korde oss till bussterminalen dar vi senare skulle ta varan buss ifran. Han fixade sa vi fick checkat in vaskorna och darefter korde han oss till stadens "karna". Efter att ha promenerat runt i ca 20 minuter kande vi att detta var staden vi inte ens ville skicka vara varsta fiender till. Med ganska daliga underlag for kritiken kandes staden helt ointressant och som ett enormt Brastad med 10 miljoner invanare. Pulsen i staden var lagre en Gundes vilopuls nar han var som bast tranad!

 

Nu hade vi en 22 timmars busstur framfor oss. Med hopp om att varan buisnessclass bokning hade gatt igenom steg vi pa bussen. Vi mottes av stora saten och gott om plats, vilket kandes skont. Vi hade tidigare fatt ett stalltipps fran en hollandare att vi skulle hinka i oss vatten for att undvika hojdsjukan, da bussen klipper alla bergstoppar som finns i hela Peru pa vagen till Cusco. Vi gjorde som han sa och balljade i oss liter efter liter. Biverkningen av detta blev givetvis skytteltrafik till den minimala busstoan. Att Gustav har en urinblasa som en femaring gjorde verkligen inte saken battre. Vi gick in i en stenhard djupsomn 30 min in i en spanskdubbad Land of the lost.

 

Manga skulle relatera nattens busstur som en berg och dalbana. Dar ar ju inte jag ratt person att uttala mig da jag endast har akt nyckelpigan pa liseberg (aven om den suger bra i magen). Det gick helt vilt till pa Perus bergskammar, men vi var for trotta for att oroa oss, sa efter nagra minuters dodsangest sov vi nagra timmar till. Nar vi vaknat kande vi oss sjukt starka och opaverkade av hojden, vi ansag oss immuna. Segern tog vi dessvarre ut 10 timmar for tidigt. Nar vi kom fram till Cusco mottes vi av en syretillforsel pa 0. Med risk for underdrift kunde vi inte ga och prata samtidigt. Gustav aklimatiserade sig som en geckoodla till miljon. Jag daremot fick trycka i mig en alvedon och 3 liter vatten innan jag var kontaktbar. Men det ska tydligen ta ett par dagar innan man vanjer sig med den tunnare luften, sa det ska nog ga bra.

 

Cusco verkar vara en helt fantastisk stad. Har bara varit har en halv dag men vi trivs sjukt bra. Hamnade pa ett Hostel med mycket backpackers fran jordens alla horn (tack Frida). Det kanns skont att fa traffa lite nytt folk och ta del av deras erfarenheter, guld vart! Har inte skjutit sa mycket bilder de senaste da vi har agnat den storsta delen av tiden till transport. Men det kommer upp i dagarna.

 

Dagens ros (som uteblev forra inlagget): Gratisspriten dom serverade innan maten pa restauranten.

 

Dagens ris: Gustavs blasa!!

 

Puss pa er!

Efter 6 dagar i Rio kanner sig bade jag och Gustav oss som tva tvattakta Brasilianare. Vi gar mot rott, hanger i favelan och badar i string.

De senaste dagarna har vi utforskat Rio ytterligare i form av marknader och strandhang. Vi har testat bade Copacabana och Ipanema, ar ingen storre skillnad forutom att det ar lite mer puls pa Copacabana.

 

I fredags bestamde vi oss for att ga ut och kaka en goo middag, men eftersom vi har en relativt tight budget sa  

ar det en fordel om priserna ar overkommliga. Vi blev rekommenderade ett stalle som ligger precis dar vi bor, som var relativt nyoppnat. Allt flot pa bra fram till det att Gustav skulle bestalla en kycklingratt. Eftersom servitorerna inte pratar engelska och vi endast har lart oss 4 ord pa Portugisiska sa ar komunikationen inte alltid det enklaste. Gustav far darfor latt panik nar servitorern inte fattar ett skit vid bestallningen, sa han reagerar med att bara peka pa ett nummer i menyen. I och med detta overskred han dagsbudget med ca 250%. Det resulterade i att vi de senaste dagarna har forsokt att leva pa existensminimum ( med vissa undantag for den oemotstandliga olen). Gustav har darfor snittat 8 frallor pa gratisfukosten for att halla sig till kvallen.

 

Imorgon lamnar vi Brasilien for att flyga tvars over landet och forhoppningsvis landa i Peru. Vi vet inte ett smack om det landet, men vi har fatt for oss att de lever i hyddor med massa far... 

Vi har bokat en buss som ska ta oss fran Lima till Cusco. Resan tar endast 22 timmar sa nu hoppas jag for allt i varlden att vi har lyckats boka ratt och att vi far buisnessclass saten.

 

Hor av oss nar vi far tillgang till dator i Peru.

 

Puss pa er! 

 

Slanger upp nagra bilder..