Irlandsk dolk och javligt gott kaffe!
Efter en dag i staden gud glomde satte vi oss pà planet som skulle ta oss till Bogota, Colombia.
Efter 6 timmar i bussen borjar vi fa latt panik och blodsockernivan var langt under basisk! Vi forsokte fraga folk pa bussen nar vi skulle komma fram, men allt dom gjorde var att peka bort mot horisonten och se besvarade ut. En gubbe klackte ur sig att vi hade minst 5 timmar kvar innan vi skulle BYTA buss! Efter att Gustav torkat sin tar ur ogat fick jag en latt kaftsmall och han sa:
Ps. Vi kan fortfarande inte ETT enda ord spanska. Jag sager fortfarande mi scusi (italienska for ursakta).
I och med att vi inte hade hort speciellt gott om staden bestamde vi oss ganska snabbt att ga pa ett blint stalltipps fran var vann den Irlandska valforskaren. Han hade tipsat oss om staden Salento som skulle ligga i ett "Coffedistrict". Efter att jag i vanlig ordning gjort en liten fingermatning pa en colombiakarta kom jag fram till att det inte kan vara mer an tre timmar med buss, eftersom det sag ut att vara ca 20 mil. Vilket passar perfekt eftersom vi skulle atervanda till Bogota for att hamta ut lite saker pa svenska ambasaden om 2 dagar. Gustav som verkligen HATAR nar jag mater avstand med fingrarna skulle inte bli mindre hatisk mot denna metod senare under dagen.
Nar vi kom fram till bussterminalen fick vi direkt hjalp av en icke engelsktalande polis. Han ville hjalpa oss med biljetter och att hitta fram till ratt buss. Efter att ha sagt Salento ca 200 ganger utan resultat hittade vi en karta och kunde peka ut vart vi skulle. Han idiotforklarde oss da vi hade gjort ett litet uttalsfel pa l:et. Salento visste han ju precis vad det var. Vi fragade hur lang tid resan skulle ta, han skot fran hoften och sa att det skulle ta 5 timmar. Ajaj tankte vi (med min fingermatning i atanke) men vi hade inget annat att ga pa sa vi bestamde oss for att kora pa! I all hast hoppade vi over frukosten och tankte att vi skulle avnjuta den tillsammans med en go kopp kaffe nagra timmar senare.
Efter 6 timmar i bussen borjar vi fa latt panik och blodsockernivan var langt under basisk! Vi forsokte fraga folk pa bussen nar vi skulle komma fram, men allt dom gjorde var att peka bort mot horisonten och se besvarade ut. En gubbe klackte ur sig att vi hade minst 5 timmar kvar innan vi skulle BYTA buss! Efter att Gustav torkat sin tar ur ogat fick jag en latt kaftsmall och han sa:
- Fingermater du pa kartan en gang till skiter jag i denna resan, vi hoppar av bussjaveln nu och tar forsta bussen tillbaka till Bogota.
Det kandes arligt talat som att Irlandaren hade satt en dolk i ryggen pa oss!
Jag blev raddad av ett snabbt pitstopp dar vi fick i oss tva ostbullar och humoret pa oss bada blev gensat battre.
Efter 11 timmar och ett par Colombianskor som hade spyorgie i satet framfor oss, anlande vi till Salento!
Vi hamnade pa ett Hostel dar man sov i stugor i en stor tradgard, vackert tyckte vi, men det gjorde aven tarantellorna!
Men det skulle visa sig vara vart den langa resan. Idag har vi besokt och fatt en guidad tur pa ett kaffeplantage och det var sjukt nice. Bast av allt var att fa rosta, mala, brygga och dricka sitt eget kaffe. Sa tack valmannen och forlat att vi tvivlade pa dig, det var awesome! Aven utsikten var fantastisk, sa vi lagger upp lite bilder fran odlingen.
Puss pa er!
